Rum 213

Julius:
 
Boken handlar om en flicka som heter Elvira och hennes kompisar Meja och Bea. De är på ett kollo och någon tar saker ifrån deras rum utan att de märker det. Vem är den skyldige? Tillsammans med Meja och Bea försöker Elvira att ta reda på vem det är som tar sakerna och varför. Bea tror att det är ett spöke, men Meja och Elvira tror inte på spöken. Åtminstone inte till en början...
 
Jag tycker att boken är väldigt bra och spännande för att det är ganska spännande att försöka lista ut vem det är som tar grejerna. Dessutom händer det andra mystiska saker som till exempel att det är en vit skugga på några av de foton som Elvira är med på.
 
Betyg: 5 av 5
 
 
Maria:

Vi började läsa den här boken ganska snart efter att vi hade läst ut "Glasbarnen" och jag hade höga förväntingar på den. Jag såg fram emot att läsa en spännande och lite otäck bok igen tillsammans med Julius, men Rum 213 blev liksom aldrig särskilt läskig. Den handlar som sagt om Elvira som är på kollo för första gången i sitt liv. Hon delar rum med två nya kompisar, Meja och Bea, och ganska snart märker de att det är något som inte står rätt till. Det försvinner saker från deras rum och de har ingen aning om vem som tar dem och varför. Här skulle boken ha kunnat bli lite så där lagom läskig och otäck, men varje gång en pryl försvinner är både läsaren och huvudpersonerna väldigt osäkra på om det är andra deltagare på kollo som tagit dem eller om det är något övernaturligt som ligger bakom. Och det är lite det boken går ut på: en sak försvinner och Elvira och hennes vänner diskuterar sinsemellan om det är ett spöke eller andra ungdomar som tagit den. Och så fortsätter den så, kapitel för kapitel. Jag blev inte särskilt imponerad och definitivt inte det minsta lilla skrämd.
 
Betyg: 2 av 5
 
 

Glasbarnen

Julius:
Den är ganska läskig så jag rekommenderar att man ska vara minst fem år. Den handlar om en flicka som heter Billie som tror att det spökar i deras hus som ligger i Åhus. Boken var väldigt spännande och den får betyget 4 av 5.

Maria:
Glasbarnen handlar som sagt om Billie som flyttar till ett gammalt hus i Åhus med sin mamma. Så fort de flyttat in märker Billie att det är något som inte stämmer - oförklarliga saker inträffar och det känns som att huset försöker på alla sätt att bli av med Billie och hennes mamma.

Både Julius och jag sögs snabbt in handlingen och det var högst motvilligt vi lade den ifrån oss om kvällarna. Spökhistorien är på sina ställen nästan hårresande läskig - även för mig som vuxen - och jag var mer än en gång lite fundersam över huruvida den var för läskig för en sjuåring, men Julius klarade sig tack och lov utan mardrömmar. Han fick dock alltid läsa några minuter i någon annan bok eller tidning efteråt för att skingra tankarna från det mest läskiga. Jag skulle därför inte rekommendera att läsa den här boken för ett barn som lätt drömmer mardrömmar eller som är mörkrädd.

I övrigt är den exemplarisk som högläsningsbok med sina korta kapitel och andra lämpliga ställen att sluta läsa för stunden på, det gör det enkelt att ta upp den och läsa bara ett kapitel om man har kort om tid på sig.

Jag ger boken en stark 4:a i betyg.